dag fem, del VII

Allt som allt har detta varit den "bästa" dagen sedan allt hände. Under flera timmar var jag faktiskt glad och det är värt otroligt mycket. Allt stöd jag får från familj, vänner och läsare av den här bloggen betyder jättemycket för mig och även om de tunga stunderna är väldigt många så känns det skönt att så många bryr sig och försöker trösta. Många (vänner och familj) har bjudit hem mig till dem och om någon vecka, när flytt är avklarad och jag mår lite bättre kommer jag nog hälsa på några av dem. Jag ska kämpa mig igenom detta och komma ut hel på andra sidan, det är jag säker på. Nu ska jag sova, imorrn är en ny dag som jag också tänker klara mig igenom.

dag fem, del VI

Det blev ingen fest ikväll, jag känner mig trött och inte alls på humör att gå dit så det var nog bra. Jag har haft skoj idag, det var ett mycket trevligt gäng jag var med, och jag har inte tänkt så mycket på henne. Det var ett par som var där som ibland tittade på varandra som jag och X gjorde för inte så länge sedan, då stack det till i bröstet på mig men annars var det en bra kväll. Nu när jag gick hem genom snöstormen så började jag tänka igen. Jag gick och tänkte på hur mycket jag saknade att bli älskade på ett sådant förbehållningslöst sätt som X brukade älska mig. Det var en helt obeskrivlig känsla att älska någon så mycket och veta att hon älskade mig lika mycket. Jag saknar det känslan så fruktansvärt mycket!! Jag saknar att få vara nära henne, känna hennes kropp mot min och bara vara. Nu blir jag ledsen igen... Jag vill vara glad och lycklig igen, inte ensam som jag känner mig nu.

dag fem, del V

Just nu skriver X till mig på icq. Varje gång det blinkar till så hoppas jag att hon skriver att hon ångrat sig, fast jag vet att det aldrig kommer hända. Jag längtar till den dag jag kan prata med henne utan att hoppas. Jag drar ut på konversationen för att...ja jag vet inte. Nu ska jag iaf gå iväg till en kompis, förhoppningsvis skriver jag inte här på många timmar. Det vore skönt med en hel kväll utan att vara ensam och utan att känner mig illamående och vara tvungen att gå från mitt sällskap.

dag fem, del IV

Ikväll ska jag till en kompis och spela spel, det ska bli skoj. Vissa av dem ska till en fest sen, jag funderar på om jag ska hänga med. Jag vet inte hur jag ska göra, en del av mig vill gärna ut och socialisera mig medan en annan del är rädd att jag ska bryta ihop där bland en massa folk som jag inte känner så bra. Det vore inte så kul. I princip allt jag ser och gör påminner mig om henne, små små detaljer som inte betyder något kopplar genast min hjärna ihop med X och vårt liv tillsammans. Vad ska man göra egentligen för att inte tänka på henne hela tiden? Just nu känner jag mig iallafall lite starkare och jag är fast besluten att ha lite skoj ikväll!

dag fem, del III

Man kan jämföra känslan som jag har i min kropp just nu med känslan av att ha druckit för mycket alkohol men inte tillräckligt för att man ska spy. En obehagskänsla som ligger där och lurar och man vet aldrig när den ska bryta ut i sin fulla kraft. Det är otroligt frusterande att även när jag inte är helt utom mig och det känns som man lika gärna kunde dö så är det obehagligt och jobbigt. Som om man aldrig kan slappna av. Just nu är jag i det stadiet. Jag mår ok men det är ändå inte alls bra. Nu ringde en kompis precis och ville fika. Det passar perfekt just nu, då kommer jag klara av ett tag till utan att gå sönder.

dag fem, del II

Det verkar som ungefär tre timmar med folk är vad jag klarar av, sen kan jag inte hålla borta all skit mer och måste gå. Jag känner mig som en jäkla vas, vad som helst kan komma och göra så jag går sönder. Jag har ingen lust att må så här mer, det gör så förbannat ont hela tiden. Vet inte hur jag ska uppföra mig för att jag ska må bättre. Alla pratar om faser och så vidare, jag skulle gärna komma ur den här hemska fasen nu. Jag saknar henne så mycket, jag saknar allt. Fan med. Det räcker liksom inte med att jag har folk runt mig, jag mår ändå skit även om jag mår lite mindre dåligt vissa stunder. Jag skulle behöva bedöva mig men alkohol är antagligen inget alternativ just nu, det skulle säkert bara göra saken värre.

dag fem, del I

Dag fem? Det känns som den här skiten har hållit på för alltid men samtidigt känns det som det var nyss jag var lycklig i hennes armar. Som tur är lyckas jag sova ganska bra, de där timmarna på natten är välbehövlig respit från smärtan. Idag ska jag iallafall inte ringa henne när jag är hysterisk, det är dagens mål. Måste se till att jag har sällskap i kväll, främst för att jag inte orkar vara sådär ledsen en hel kväll till. Sällskap hjälper jättemycket men när smärtan slår till som värst kan jag inte stanna, jag vill fly från allt liksom. Hoppas alla förstår det så de inte tror att jag inte tycker om sällskapet.

Att skriva den här bloggen var det bästa beslutet jag kunde ta när jag blev dumpad, det har blivit som en livlina och jag är så tacksam för alla som läser och kommenterar. Jag känner er medkänsla.