dag fyrtiotvå, del III

Jag stannade hemma trots allt. Det är antagligen lika bra, då kanske jag kan somna i tid för en gångs skull. Det har gått rätt bra nu under kvällen med, men jag känner saknaden. Jag har inte träffat henne på en månad snart, och kanske hört hennes röst tre gånger under den tiden. Det känns tomt som fan. Trots att det är bra att vi inte ses så önskar jag ofta att jag fick träffa henne, bara för att få vara med henne en liten stund. Jag trivdes otroligt bra i henne närvaro och det är som om det finns ett stort tomrum i mitt liv nu. Ett tomrom som nog kommer ta lång tid innan det fylls...