dag tjugosju, del III

Dagens kris verkar vara över nu. Jag var med familjen några timmar och det kändes väldigt bra. Jag är glad att de finns så nära nu. Jag känner ett stort stöd från dem och de får mig att må bra och känna mig trygg. Det är precis det jag behöver när det är illa.

Suget att ringa henne finns dock fortfarande. Undrar när det ska försvinna? Antagligen inte innan jag "kommit över" henne. Jag kämpar emot och det fungerar ok, ofta är jag på väg att slå numret men ångrar mig i sista stund. Så även nu.

dag tjugosju, del II

Det är inte så kul idag. Jag mår dåligt, går runt och tänker en massa hela tiden. Jag vill så gärna vara med henne. Jag längtar efter henne så vansinnigt mycket och det skär i mig när jag tänker på vad som hänt. Jag försöker se det som en process som jag måste gå igenom för att må bra igen men det är svårt när det gör ont hela tiden. Jag är så trött på allt detta! Jag vill må bra igen, vara lycklig och trygg. När kommer det vara så igen? Just nu känns det som om det aldrig kommer gå över, att jag alltid kommer gå runt och känna att det är något som saknas. Att jag inte är hel. Hon betydde så oerhört mycket för mig. Vem ska fylla det tomrum som finns i mig?

dag tjugosju, del I

Jag vaknade upp bakis. Inte så kul, ett tag trodde jag att jag skulle få ångra att jag var ute igår. Jag mådde rätt kass och tankarna kretsade såklart kring X. Men nu när jag gått upp är det inte lika farligt. Det är skönt att jag verkar kunna gå ut och sen komma hem utan att ångesten kommer allt för hårt.

I dag ska jag träffa min syster med barn och det ska bli riktigt skoj. Att leka med ett litet barn är nog perfekt för att bota en bakfylla utan att gå runt och tänka på X.

dag tjugosex, del IV

Det har varit skoj i kväll. En massa kompisar kom till festen och det var riktigt kul. Även kvällen ute var bra, det var bara på slutet som jag saknade X. Nu, när jag är hemma, så saknar jag henne väldigt mycket. Jag vill gärna ringa henne. Jag ska sova i stället.