dag trettio, del V

Jag pratade med henne lite precis. Det var skönt, jag fick helt klart för mig att mina svartsjuketankar var helt fel utan att behöva fråga henne. Det var faktiskt tröstande att prata med henne, att höra hennes röst. Tror iofs att det är bra om vi har väldigt liten kontakt men just ikväll var det bra. Nu kan jag nog somna utan att tänka allt för mycket.

dag trettio, del IV

Jag har tänkt svartsjuka tankar idag. Det är jättejobbigt och så dumt. Jag blir bara mer arg av sådana tankar och mer ilska behöver jag verkligen inte nu. Vet inte varför de kommer nu, de är helt ogrundade och onödiga. Det kanske är normalt att få sådan tankar när man blivit sviken? Dessa tankar är iaf de enda som stört under dagen, det är ju bra det. Jag ska försöka pressa undan dessa med!

dag trettio, del III

Jag har minsann lyckats plugga i över en timme ikväll, inte dåligt alls. Det gäller att utnyttja de bra stunderna. Det har varit så skönt att må bra idag, från 11 i förmiddags tills nu har det varit bra utan att jag har varit med en massa kompisar. Jag har iofs varit i skolan en del av det men nu de sista timmarna har jag varit helt själv och det har gått bra. Nu ska jag dock gå hem till en kompis. Det gäller att inte utmana humöret allt för mycket. Det ska dessutom bli skoj, det är en av dem jag trivs mest med som jag ska till.

dag trettio, del II

Det har varit en bra dag idag med mina mått mätt. En bra dag för mig just nu betyder att jag inte velat skrika eller gråta. En bra dag betyder att när jag tänker på X, vilket jag gör väldigt mycket, så har jag inte velat lägga mig ner och vägra gå upp förrän hon kommer tillbaka till mig. En bra dag nu är en dag när jag känner att någon gång, i en framtid som jag kan se, kommer jag komma över henne. Jag saknar henne ändå helt sjukt mycket men det går att hantera. Det som är svårast att hantera idag är känslan av övergivenhet, den finns där mest hela tiden tyvärr. Känslan av svek är stor också, jag tycker att hon inte har gett mig en chans. Men det är inte något jag kan göra något åt, att sitta och tycka synd om mig själv gör det bara värre. Mitt mål med kvällen är att jag ska klara av att inte göra det!

dag trettio, del I

Jag vaknade med ett ryck i morse. Det kändes som ett hugg i hjärtat när jag fattade att hon inte var där. Det var inget bra sätt att vakna, att börja direkt med smärtan. Jag är ofta sugen på att berätta för henne hur hon fått mig att må, jag vill ösa min sorg över henne. Jag gör det inte men suget är jävligt jobbigt. Två olika sorters tankar finns oftast i mitt huvud, den ena kretsar kring allt som hänt och den andra längtar förbannat mycket efter att få må bra igen. Det tänker jag mycket på, jag vill bli frisk!