dag tolv, del IV

Nu ska jag gå iväg för kvällen. Det kunde inte komma mer rätt i tiden, ett tag till hemma nu så hade jag...vet inte. Men det är skönt att jag ska gå nu. Det går så otroligt mycket upp och ner inom mig. Jag kan aldrig veta från stund till stund hur jag ska må om en kvart. Chansen är dock större att jag kommer må bättre om en kvart än nu om jag hade stannat hemma, det kan jag säga.

dag tolv, del III

Det är en annan sorts sorg idag. Inte den här galna okontrollerbara utan en annan. Jag vet inte, jag känner mig ensam liksom. Jag har folk runt mig ganska stor del av dagen men det är fortfarande ensamt. Ingen känner mig så bra som X, hon hade förstått men nu är ju hon den enda jag inte kan eller vill prata med. Den här sorgen är dock bättre än den andra, det kanske är en utveckling mot något bättre, jag tror det.

Jag hoppas att när det här väl är över, då kommer jag känna att det var för det bästa som det hände. Jag kanske kommer förstå att vi inte hade det perfekta förhållandet och att det finns någon annan för mig där ute. Jag har många gånger tänkt att jag önskar att hon inte sagt att hon var kär i mig, den där gången på tågstationen, men så tycker jag inte. Hon lärde mig att älska och hur underbar kärleken är. Det kommer jag vara henne evigt tacksam för. Just nu tycker jag dock att det kunde fortsatt som det var. Jag tyckte om att vara med henne.

dag tolv, del II

Att vara bakis verkar sänka motståndskraften. Tankarna snurra mer idag än igår. Det kan i och för sig vara "varannan dag-syndromet" som verkar vara hur jag mår från dag till dag. Varannan dag mår jag bättre, varannan sämre. Just nu känns det ganska hopplöst igen. Jag vill inte flytta, jag vill åka hem igen. Jag vill inte vara ifrån henne! Men nu är det ju så det är och jag får härda ut. Ikväll är jag bjuden på middag hos några kompisar och fram till dess ska jag försöka att inte tänka allt för mycket. Fly tiden med en film eller två. Jag borde plugga lite men jag känner inte att jag orkar idag.

dag tolv, del I

Idag känner mig bakis och dumpad. Det var inte skoj att vakna upp själv. Jag mådde inte så brta varken kroppsligt eller själsligt. Jag ville gå upp för att inte ligga där och tänka för mycket men det tog ett tag innan jag orkade. Det var ganska kul igår, inte det bästa jag gjort men helt ok. Jag var inte vidare danssugen så jag satt mest och pratade med folk. En kompis började nästan gråta när jag sa att det var slut mellan mig och X. Han var rätt full och började prata om att man måste leva varje dag som om den var den sista och andra klyschor. I vanliga fall hade jag kanske uppskattat det men igår blev det bara jobbigt. Trots det var det snällt av honom att försöka trösta.

dag elva, del V

Det var en ganska bra kväll, bra mycket bättre än många tidigare kvällar. Det var gott att känna mig som en normal människa och vara ute en kväll. Det var tungt ibland att se folk som var kära i varandra och gå hem tillsammans men jag försökte vara glad ändå. Under dessa nästan fyra år har jag aldrig brytt mig om andra tjejer men nu så kändes det nästan som om det var ett krav att jag skulle uppmärksammade dem. Det gjorde jag inte särskilt mycket, jag är långt ifrån att ragga, det hade varit fel för mig. Vissa kompisar tror att man ska börja köra hårt igen bara för jag är singel men det är dem som aldrig har varit med om ett sådant här smärtsamt uppbrott. Jag känner mig ganska ensam nu, det är inte kul att gå och lägga mig själv nu. Jag är så otroligt van att alltid ha X där vid min sida och jag önskar verkligen att det var så nu med. Men jag ska nog kunna sova ändå.