dag två, del V

Alldeles nyss ringde en av mina halvsystrar. Vi har inte så jättemycket kontakt i vanliga fall men nu ringde hon för hon kände på sig att det var något som var fel. Helt otroligt. Det var jätteskönt att prata med henne, hon förstod vad jag gick igenom och kom med många goda råd. Ett var att inte hasta igenom denna sorgeperioden utan verkligen arbeta med alla känslor jag känner. Jag ska verkligen försöka göra det, fastän det känns tungt. Att prata om det jag gått igenom är viktigt, jag märker det tydligt. Jag mår mycket bättre när jag fått göra det. Tidigare i mitt liv har jag ofta varit tyst och försökt ta mig igenom allt själv, inte så allvarliga kriser som denna men ändå, detta sättet är mycket bättre. Hon försökte också förklara lite om varför X gjorde som hon gjorde och sa även att om vi fortsatt vårt förhållande på samma sätt hade det slutat ännu värre. Jag är böjd att hålla med även om jag mycket hellre sett att X hade pratat med mig innan det gick så här långt. Allt som allt mår jag iaf bättre nu, det känns skönt

dag två, del IV

Imorrn ska jag träffa X. Vet inte alls hur jag kommer reagera men vi måste ses eftersom jag ska flytta. Vi har ju endel grejer ihop. Just nu skiter jag egentligen i alltihop men jag intalar mig att så inte kommer vara fallet om ett tag så det är lika bra att ta tjuren vid hornen på en gång. Undrar hur jag kommer vara när vi ses, måste försöka hålla mig ifrån de mest extrema känsloyttringarna men det kommer inte bli så lätt. Jag vill så gärna sköta allt detta med värdighet nu när jag vet att det kvittar vad jag säger, det kommer inte ordna sig ändå. Jag kommer iallafall med bestämdhet låta henne veta att jag tycker det är jävligt känslokallt att fråga mig om biljetterna till weekendresan. Det trodde jag faktiskt inte att hon skulle. Antagligen tänkte hon inte efter hur jag skulle ta det men det är i vilket fall sårande som fan.

Jag funderar ganska mycket hur detta kommer inverka på min framtid. Jag försöker intala mig att bra saker kan komma av detta med men det går sådär. Oftast när jag tänker på framtiden gör det ont.

dag två, del III

Har precis ätit lunch med en vän, sånt gör det hela lite lättare. Jag har också fixat en ny lägenhet, det känns både fördjävligt och bra. Fördjävligt för att jag absolut inte vill flytta, jag vill ha det som innan. Bra eftersom det iaf är ett steg mot ett eget liv, jag tror att jag kan må bättre när jag väl har flyttat. Jag hoppas verkligen det. Just nu känns det som om jag kan åtminstone acceptera det som hänt men jag vet att när kvällen och ensamheten kommer så kommer det kännas annorlunda. Jag har dock en till träff med en kompis innan dess så jag skjuter skiten på framtiden en stund till.

dag två, del II

Jag pratade precis lite med X via icq. Behövde veta om jag skulle säga upp ett abonemang eller inte. Sen fortsatte hon att prata om sådana administrativa saker. Och sen börjar hon fråga om några flygbiljetter. Vi hade bokat en gemensam semester, en weekendresa om ett par veckor, nu vill hon fortfarande åka och hon vill ha mina biljetter så hon kan sälja dem till en kompis. Va fan, fattar hon inte hur ont det gör att höra. Det känns som om hon bara fortsätter sitt liv med som det var med den lilla detaljen att jag inte är i det längre. Bara att ersätta mig så är det ju bra igen. Jag blir så jäkla ledsen.

dag två, del I

Tillslut lyckades jag somna igår. Det tog dock lite tid och var ingen lugn insomning. Jag låg och tänkte på henne, på allt jag skulle sakna, allt vi har haft. Jag blir sur på mig själv när jag tänker sådant och försöker trycka bort tankarna men de kommer oftast tillbaka. Sömnen var dock lugn, jag är glad att jag inte drömmer om henne, då skulle jag aldrig vilja vakna. Idag känner jag mig svag, tror det beror på att jag äter för lite och lipar för mycket. Jag var inte så sugen att gå upp ur sängen. Fick tvinga mig till det. Det hade varit så skönt om jag bara kunde sova bort lite mer tid. Av någon anledning känns det tyngre idag än igår, en ganska stor skillnad faktiskt. Jag tror att det beror på vårt samtal igår där jag verkligen fick mitt sista lilla hopp om att detta bara var ett stort misstag från hennes sida helt utraderat. Det känns hopplöst nu.

dag ett, del X

Så var det då åter dags för sömn. Den här dagen har varit upp och ner men nu på slutet har det fan varit fritt fall. Jag är helt krossad, kan inte tänka på annat än att det är slut. Den jävliga känslan i magen har spridigt sig till hela kroppen. Det är som att frysa. Det är verkligen den värsta känsla jag varit med om och det känns som den kommer bestå för evigt. Jag skulle kunna fylla åtskilliga sidor med uttryck för hur jag mår nu men jag känner att jag nog ska låta bli. Just nu är nog sömn den bästa terapin. Hoppas bara den kommer fort och smärtfritt