dag ett, del X

Så var det då åter dags för sömn. Den här dagen har varit upp och ner men nu på slutet har det fan varit fritt fall. Jag är helt krossad, kan inte tänka på annat än att det är slut. Den jävliga känslan i magen har spridigt sig till hela kroppen. Det är som att frysa. Det är verkligen den värsta känsla jag varit med om och det känns som den kommer bestå för evigt. Jag skulle kunna fylla åtskilliga sidor med uttryck för hur jag mår nu men jag känner att jag nog ska låta bli. Just nu är nog sömn den bästa terapin. Hoppas bara den kommer fort och smärtfritt