dag ett, kris

Nu är det fan kris. Jag pallar inte må såhär något mer. Jag vill ha henne här hos mig, varför kan det inte vara så?? Jag älskar ju henne mest i världen. Jag vet att hon älskar mig, varför gör hon så här? Varför kan jag inte få stå vid hennes sida och hjälpa henne igenom hennes kris, vad det än må vara? Hon är min bästa vän och jag klarar inte att vara utan henne. Varför?? Jag tänker på vår tid tillsammans, första gången vi kysstes, första gången vi grät av tillsammans, inte av sorg utan av lycka! Jag vill att det ska vara så igen. Jag mår så jävla kass nu. Jag skiter i att jag inte skulle ringa, jag gör det ändå!