dag ett, morgon

Tyvärr vaknade jag i samma verklighet som jag somnade igår. Jag drömde en bra dröm om att jag fick världens fetaste jobb men när jag vaknade upptäkte jag tyvärr att det var drömmen och allt annat var verklighet. Mina tankar har pendlat väldigt under morgonen men alla har handlat om henne. Man kan indela dem i tre kategorier, revansch, hämnd och bön. Revanschtankarna kretsar kring hur jag hittar en ännu bättre tjej, får ett skitbra liv, och när jag sedan träffar X om sisådär ett år så fattar hon vilket misstag hon gjort men då är det försent. Hämndtankarna är liknande, fast här ringer X och bönar och ber att jag ska komma tillbaka först. Jag säger kallt nej och lägger på luren. Dessa två tankarna går alltså ut på att hon ska bli straffad för vad hon gjort mot mig. Den vanligaste tanken är dock bönen. Jag vill bara åka till vårt hem, eller det som var vårt hem fram till för mindre än ett dygn sedan, och vägra åka därifrån, böna och be, tills hon tar tillbaka mig. Hon sa ju för fan att hon älskade mig igår, klart hon tar mig tillbaka. Det var bara en tillfällig sinnesförvirring.

Konstigt nog har jag inga tankar på att X tar mig tillbaka snart och att allt blir bra igen. Det slog mig precis nu att det är så, skumt... Det ingår kanske i det mentala försvaret att inte tänka tankar som blir för smärtsamma. Tankar på hur bra det var innan och att det kan bli så igen gör förbannat ont. Idag känner jag mig mycket lugnare, inga panikartade gråtattacker ännu. Hoppas att det vara ett tag till men jag har inga stora förhoppningar. Snart kommer ensamheten smygande igen och då är jag inte så tuff längre. Jag ska träffa en kompis efter lunch vilket ska bli skönt, ska bara sysselsätta mig fram till dess med.