dag ett, del VI
Sitter och lyssnar på Marit Bergman. Några rader i en låt passar väldigt bra in på hur jag känner mig nu.
"And so it's over, so it's gone
Nothing left here to be done
But I remember, I recall
You promised me the world
You promised me forever
Your infinitive love"
Jag har alltid tyckt så synd om Marit när jag hör dessa rader och nu är det så jag känner det. Sjukt.
I mina bestraffningstankar är jag väldigt sugen på att skicka den här bloggen till X för att visa hur djävligt jag känner det. Jag vet inte om det är så bra men det är en lockande tanke, ska tänka på det lite till.
"And so it's over, so it's gone
Nothing left here to be done
But I remember, I recall
You promised me the world
You promised me forever
Your infinitive love"
Jag har alltid tyckt så synd om Marit när jag hör dessa rader och nu är det så jag känner det. Sjukt.
I mina bestraffningstankar är jag väldigt sugen på att skicka den här bloggen till X för att visa hur djävligt jag känner det. Jag vet inte om det är så bra men det är en lockande tanke, ska tänka på det lite till.
posted by Dumpad at måndag, januari 16, 2006
4 Comments:
Bekämpa de där små tankarna. Det gör saken värre i slutändan.
Ja, jag vet. Men jag ska kämpa mot dem
dålig dålig ide. my heart is broken to och jag lyckade fucka up det ännu mer genom att hota henne med att skada mig själv på alla möjliga sätt. helvete helvete vad ont det gör.
åh. det värsta är alla låtarna man lyssnar på. jag känner med dig.
Skicka en kommentar
<< Home