dag två, del V

Alldeles nyss ringde en av mina halvsystrar. Vi har inte så jättemycket kontakt i vanliga fall men nu ringde hon för hon kände på sig att det var något som var fel. Helt otroligt. Det var jätteskönt att prata med henne, hon förstod vad jag gick igenom och kom med många goda råd. Ett var att inte hasta igenom denna sorgeperioden utan verkligen arbeta med alla känslor jag känner. Jag ska verkligen försöka göra det, fastän det känns tungt. Att prata om det jag gått igenom är viktigt, jag märker det tydligt. Jag mår mycket bättre när jag fått göra det. Tidigare i mitt liv har jag ofta varit tyst och försökt ta mig igenom allt själv, inte så allvarliga kriser som denna men ändå, detta sättet är mycket bättre. Hon försökte också förklara lite om varför X gjorde som hon gjorde och sa även att om vi fortsatt vårt förhållande på samma sätt hade det slutat ännu värre. Jag är böjd att hålla med även om jag mycket hellre sett att X hade pratat med mig innan det gick så här långt. Allt som allt mår jag iaf bättre nu, det känns skönt