dag två, del II
Jag pratade precis lite med X via icq. Behövde veta om jag skulle säga upp ett abonemang eller inte. Sen fortsatte hon att prata om sådana administrativa saker. Och sen börjar hon fråga om några flygbiljetter. Vi hade bokat en gemensam semester, en weekendresa om ett par veckor, nu vill hon fortfarande åka och hon vill ha mina biljetter så hon kan sälja dem till en kompis. Va fan, fattar hon inte hur ont det gör att höra. Det känns som om hon bara fortsätter sitt liv med som det var med den lilla detaljen att jag inte är i det längre. Bara att ersätta mig så är det ju bra igen. Jag blir så jäkla ledsen.
posted by Dumpad at tisdag, januari 17, 2006
5 Comments:
Ja, det är verkligen brutalt. Hon måste ha gjort upp inom sig själv redan i höstas.
Det enda jag kan säga är att tiden förändrar allt, och att sorgen lägger sig. Till slut kommer man inte ens ihåg den.
Det är det ja hoppas på. Hoppas tiden arbetar snabbare än vad jag tror den kommer göra.
Jag håller inte helt med. Om man har känt på riktigt så finns det en liten del kvar alltid. Och vetskapen om att man blivit pissigt behandlad finns kvar. När ett allvarligare förhållande tog slut för mig för flera år sedan så gick jag och väntade på att det en dag skulle ha gått över. Men det gick inte över, det blektes långsamt bort och går att leva med. Men jag kommer alltid att minnas honom. Begär inte mer. Jag har länkat till dig hos mig, vill att fler ska läsa dig!
Jag har en vän som säger samma sak som dig. Om det blir så så är måste det viktigaste vara hur man lever med sina minnen. Att man inte låter minnena ta över.
jag har också länkat till dig, hoppas det är okej?
Skicka en kommentar
<< Home