dag arton, del V

En ganska tung dag fick ett bra avslut. Jag fick flera timmar utan tankar på henne. Jag och några kompisar spelade biljard och gick sedan ut och tog två öl på puben. Att dricka lite alkohol är mycket bättre än att dricka mycket tror jag. Några öl får mig att slappna av, några fler gör det bara värre. Nu kommer jag nog kunna sova bra.

dag arton, del IV

Jag är så otroligt rastlös idag, kunde inte ens vara hemma hos föräldrarna utan att det började krypa i kroppen. Det är rätt jobbigt idag, jag får ingen ro alls. Jag är orolig inombords, jag mår rätt dåligt över hela situationen jag befinner mig i. Jag längtar iallafall till i morgon, ett miljöombyte är nog precis vad jag behöver. Det ska bli väldigt kul att få tillbringa helgen med två kompisar, väldigt bra sådana som jag träffar aldeles för sällan.

Jag har varit ovanligt arg idag, det är jobbigt. Jag måste dock tillåta mig att vara förbannad ibland, annars stängs känslorna in och då blir det nog värre i längden.

dag arton, del III

100:e inlägget i den här bloggen. Jag undrar när jag kommer kunna läsa alla inläggen utan att börja gråta. Förhoppningsvis inom en överskådlig framtid.

Idag är en sämre dag än igår men inte jättedålig som i måndags. Jag känner mest hopplöshet men inte panik. Som tur är har jag planer för resten av dagen så det kommer nog bli bättre. Först skola, sen middag med föräldrarna och sedan biljard eller film med kompisar. Det är skönt att ha saker att göra med folk jag tycker om!

dag arton, del II

Jag tänker väldigt mycket på det som hänt. Tankarna pendlar mellan hopp och förtvivlan, undran och förståelse. Ibland tänker jag att det säkert var bäst det som hände. Enligt min föräldrar var det det. Jag kan inte se det så särskilt ofta men ibland ser jag faktiskt en mening i allt. Ibland är det förnekelse som rör sig i mitt huvud men oftast är det en rejäl saknad som finns där. Hon var min bästa vän och nu kan jag inte träffa henne mer. Det gör ont och är jobbigt som fan. Jag hoppas att när jag kommit över detta, att vi ska kunna vara vänner för jag tycker väldigt mycket om att vara med henne. Men jag vet inte om det kommer gå, allt beror på hur jag kan bearbeta detta. Jag måste komma till ett stadie där ingenting i mig vill ha tillbaka henne som flickvän, eller inte mycket iaf, innan jag kan vara vän med henne. Fram till dess är det bara jobbigt att bli påmind om henne genom att träffas. Det kan kännas bra under tiden, som i tisdags, men efteråt slår saknaden till med stor kraft.

dag arton, del I

I natt drömde jag om henne, ganska mycket och nära. Det var jobbigt att vakna. Jag låg kvar och saknade henne, sedan började jag bli arg. Jag låg och tänkte på vad jag skulle säga om jag ringde precis då. Det var inga glada grejer. Jag är arg för att hon inte sa något när hon började tvivla på oss. Man kan inte styra någons känslor men om hon sagt något kunde vi åtminstone jobbat på det innan det var försent. När vårat förhållande var som bäst levde jag konstant i sjunde himlen och jag saknar den känslan så mycket. Den kom ofta för mig under våra år, inte lika ofta för henne det sista året antar jag.

Jag kan inte sitta här inne och deppa, ska gå ut och äta en rejäl frukost. Sedan väntar en ny dag som jag ska klara av utan att må för kass. Det kommer nog gå bra!