dag fyrtiofem, sista inlägget

Detta blir mitt 203:e och sista inlägg i den här bloggen. "Ett krossat hjärta" har spelat ut sin roll i mitt tillfrisknande. Jag känner inte längre att jag behöver skriva i bloggen för att bli bättre. Skrivandet ska göra mig bättre, inte kännas som ett tvång, alltså slutar jag nu innan det börjar göra det.

Bloggen har hjälpt mig otroligt mycket under dessa 45 dagar, särskilt i början var det en livlina. Jag är otroligt tacksam för alla kommentarer jag har fått, alla snälla ord och hjälpande råd. Det har känts väldigt tröstande att veta att många som jag inte känner har läst om mitt liv och tänkt på mig. Att bli lämnad är tyvärr en väldigt vanlig händelse i människors liv, men det finns ändå ingen patenterad väg som man kan gå för att komma över det. Alla måste gå sin egen väg och min väg var att vara så öppen som möjligt om vad som hänt, både i bloggen och gentemot mina kompisar. Jag är väldigt glad att jag valde den vägen, jag är säker på att det har gjort att jag har kunnat komma igenom detta på ett bättre sätt.

Jag har kommit en bra bit på vägen mot att komma över X. De senaste 10 dagarna har jag blivit markant mycket bättre, det har varit väldigt tydligt för mig. Jag är inte framme än men jag har kommit över den värsta backen. Det kommer särert ta ett tag till innan jag helt har slutat sörja, vissa stunder är fortfarande jobbiga som fan och ibland skulle jag kunna göra vad som helst för att få tillbaka henne. Men det viktigaste för mig är att jag inte känner så HELA tiden längre. Den mesta delen av dagen tänker jag inte dem tankarna.

Om det är någon som skulle vilja prata med mig finns jag på mejladressen enetoft@gmail.com

Tack än en gång till alla som läst mina tankar!

Kram
Daniel