dag trettiosex, del IV

Jag är rätt stolt över hur jag har hanterat den här kvällen. Jag har varit själv mest hela tiden men ändå inte dekat ner mig. Det känns jättebra att jag har klarat det så bra som jag gjort. Nu ska jag se lite tv och sedan sova. Det är en väldigt tidig morgon imorrn (kl sex) så jag hoppas jag få vila.

dag trettiosex, del III

Nu under kvällen har jag verkligen fått kämpa för att hålla mig fokuserad på annat än tankarna på henne. Jag klarar korta perioder av pluggande, och resten av tiden försöker jag tänka på annat. Jag tänker på saker jag har att se fram emot de närmaste veckorna, konserter, resor och fester. Jag har faktiskt mycket roliga saker framför mig, även om det är svårt att glädja sig åt dem när kroppen protesterar så hårt mot situationen just nu. Jag hatar den jävla obehagskänslan som ligger där och lurar hela tiden. Även de stunder då jag mår bra så finns den där, svag men närvarande. Jag längtar tills den dag den försvinner. Det ser jag fram mest mot just nu.

dag trettiosex, del II

Dagen blev bättre än vad jag trodde när jag gick hemifrån vid tolv. Då gjorde det ont som fan men sen blev det bra igen. Nu är jag hemma igen, det känns konstigt att säga "hemma" om detta rum men det börjar kännas som mitt hem mer och mer. Det måste ju vara ett bra tecken. Jag ska försöka plugga en stund, laga en stor middag och sen får jag se vad som händer. Hoppas jag kan göra något kul. Eller iaf något, inte bara sitta framför datorn och vara ledsen eller arg. Men just nu känns det som om det kommer fungera ikväll med.

dag trettiosex, del I

I natt sov jag länge. Jag behövde nog vila ut och det var väldigt skönt. Det känns lite tungt att det är ny vecka nu, jag har massor att göra men inte så mycket motivation tyvärr. Jag känner mig trött, trött på att må dåligt, trött på att ha ont, trött på att sakna så jävla mycket hela tiden. Ibland när jag verkligen tänker efter känns det fortfarande helt overkligt att hon har lämnat mig. Jag var så otroligt säker på att det alltid skulle vara vi två, att vi var gjorda för varandra. Det verkar onekligen som om jag trodde fel. Jag önskar att jag hade haft rätt.