dag tio, del V

Nu är det dåligt igen. Jag mår skit. Den där obehagskänslan som alltid finns hos mig har vuxit sig starkare och starkare under kvällen och det finns inget jag kan göra för att stoppa den. Jag känner mig fullständigt maktlös. Fan med att jag ska behöva gå igenom detta, jag vill inte må så här mer! Jag kan inte gråta mer, det kommer inga tårar. Det är bara smärtan som ligger inne i mig och gror. Jag vill att den ska försvinna! Jag vill sova men jag kan inte nu. Jag vill vara med henne men jag får inte. Jag vill ligga bredvid henne och höra henne säga att hon älskar mig och att allt ska bli men det kommer aldrig hända. Det enda jag kan göra är att skriva och inte ens det hjälper särskilt mycket nu. Men det hjälper lite...

dag tio, del IV

Fan, de här kvällarna alltså. Jag hatar kvällarna, det blir alltid värre då. Det har varit ok hela dagen idag men sen, så fort det har varit mörkt ett tag och jag är ensam så kommer all smärta igen. Jag vill inte att det ska vara slut, jag vill ha det som innan. Det var underbart att alltid ha henne där med mig och nu är det inte så, det kommer aldrig bli så igen. Jag hatar det! På söndag, två veckor efter slutet kom som en blixt från klar himmel, ska jag flytta. Jag kan inte förstå hur det kan ha gått så här fel. Och så fort. Just nu känns det som en väldigt lång väg att vandra innan jag mår bra igen.

dag tio, del III

Jag har precis pratat en lång stund med en mycket god vän, han har också varit med om en liknande händelse och kan tipsa och råda om vad man kan göra. Det är skönt att prata med honom för man kan blanda vardagssaker med att prata om X utan att det känns krystat eller dumt. Samtalet har gjort att jag mår ganska bra nu, jag ska utnyttja detta genom att gå och handla och sen laga någon "riktig" mat. Bara för att jag fått mitt hjärta krossat så ska jag minsann inte deka ner mig helt!

dag tio, del II

Jag har lyckats att hålla borta det onda idag ganska bra genom att äta lunch hos en kompis och spela tv-spel. Det har varit skönt att må bra ett tag. Nu vet jag inte vad jag ska göra resten av dagen vilket får mig lite orolig. Jag vet vad som kan hända när jag är ensam för mycket. Jag får försöka att sysselsätta mig med något lagom jobbigt. Kanske till och med laga mat. Ätandet har definitivt blivit lidande dessa dagar, det har inte känts så kul att behöva laga mat själv och sen äta själv. Det är väldigt svårt att vänja sig vid att göra saker själv när jag har haft X nära mig så länge. Att inte alltid ha någon där kommer bli jobbigt. Jag saknar henne mycket men som saker har utvecklat sig så känns det väldigt skönt att vi inte ska ses eller prata på ett tag.

dag tio, del I

Som vanligt var sömnen en otroligt skön paus från tankar och smärta. Utan de pauserna hade det varit svårt att klara detta. Idag mår jag bättre än igår men hjärtat bankar fortfarande hårdare och snabbare än innan, det känns som det iallafall. Den stickande obehagliga känslan i resten av kroppen är närvarande som vanligt, men svagare än i går. Det är nog bra att vi, jag, bestämde att vi inte ska ses eller höras på ett tag. Får ett sådant tillfälle har en mycket negativ inverkan på mitt humör och mina känslor dubbleras i styrka, det är det definitivt inte värt.