dag tio, del IV
Fan, de här kvällarna alltså. Jag hatar kvällarna, det blir alltid värre då. Det har varit ok hela dagen idag men sen, så fort det har varit mörkt ett tag och jag är ensam så kommer all smärta igen. Jag vill inte att det ska vara slut, jag vill ha det som innan. Det var underbart att alltid ha henne där med mig och nu är det inte så, det kommer aldrig bli så igen. Jag hatar det! På söndag, två veckor efter slutet kom som en blixt från klar himmel, ska jag flytta. Jag kan inte förstå hur det kan ha gått så här fel. Och så fort. Just nu känns det som en väldigt lång väg att vandra innan jag mår bra igen.
2 Comments:
Det är en lång väg att gå.. ibland framåt och ibland bakåt. Men, man lär sig mycket både om sig själv och andra under tiden. Jag lärde mig att uppskatta mina vänner på ett helt annat sätt under "helvetes tiden"... Tiden kommer att ge dig perspektiv, jag lovar!
Kom i håg att njuta av de stunder då du mår bra. Du behöver den kraften för att orka med de svarta stunderna. Mer styrkekramar.
Skicka en kommentar
<< Home