dag nio, del II

Det har varit en lång dag, och uppslitande. X var hemma när jag kom dit, vi pratade ganska mycket om det som hänt. Det blev mycket känslor. Jag frågade (sista gången?) om hon verkligen ville detta och det gjorde hon. Jag sa också att jag tyckte att vi inte skulle ses eller höras på ett tag, att det var enda chansen för mig att komma över henne, jag tror att hon tyckte det var jobbigt men så blir det. Jag frågade än en gång om hennes anledningar för att göra slut och hon sa att det var för att hon behöver vara fri. Dessutom tyckte hon att vi glidit ifrån varandra och att hon hade börjat märka det redan innan sommaren men att hon trängde bort det varje gång tanken kom. Det var synd att hon gjorde det.

Det är iallafall helt helt slut och det kommer ALDRIG bli vi igen. Det känns helt sjukt, helt ofattbart. Jag kan inte tro det men så är det. Det gör så ont inuti mig när jag tänker på det. Det kommer bli en tuff kamp för att komma tillbaka in i livet igen. Jag tror att det är viktigt att vi inte ska prata mer för varje gång vi gör det så rivs såren upp än mer. Varje gång hoppas jag att hon ska ta tillbaka mig och hoppet gör att det är svårare att förstår och komma över. Nu ska jag helt inrikta mig på att bli "frisk".

Nu är allt packat, jag längtar till jag kan flytta in i mitt nya hem. Det kommer bli skönt, det känns som en nystart.