dag sju, del VII

Precis när jag höll på att bryta ihop ringde en kompis och frågade om jag skulle komma över och se en film eller liknande. Det var skönt att han ringde. Då kommer jag härifrån en stund och klarar mig från att ringa X som jag var väldigt nära att göra. Som en annan kompis sa tidigare idag, det är kvällarna som är värst. Mörker verkar dubblera tyngden i ens medvetande. Nu ska jag i alla fall gå iväg en stund och det känns som en otrolig lättnad.