dag sex, del V
Jag tror att en av de saker jag kommer saknar mest är känslan av att alltid ha någon där. När vi bodde tillsammans och jag var hemma och hade det tråkigt var det så skönt att veta att snart skulle X komma hem och vi skulle kunna göra något eller ha tråkigt tillsammans. Tillsammans var nyckelordet, tillsammans var allt bra. När vi var tillsammans visste jag att hon var den jag skulle gifta mig med och bli gammal med, att hon var kvinnan i mitt liv. Nu är det inte så längre och det känns tungt och oförståerligt. Jag fattar fortfarande inte att hon bara dumpade mig sådär.
2 Comments:
Förstår. Det är inte bara det man hade som man sörjer det är också den gemensamma framtid man trodde att man skulle ha som måste sörjas. Alla diffusa framtidsplaner förändras. Tungt, tungt.
Ser att det var längesedan du skrev den här bloggen, men ändå.. Är inne på min tredje dag och det här inlägget stämmer så bra in på vad jag själv känner just nu.
Vi bodde inte tillsammans men när han var hemma (jobbar två, är hemma två) bodde jag hemma hos honom, så det känns nästan som så. Hur fan orkar man vidare?
Skicka en kommentar
<< Home