dag sex, del IV

Jag känner mig märkligt tom på känslor idag. Undrar vad det kommer sig av. Visst har det varit några ilskeutbrott men inga ångestatacker liknande de som kommit frekvent de senaste dagarna. Det kanske är för att jag börjar acceptera det som hänt. Jag tänker dock inte ropa hej förrän jag kommit över bäcken, av de kommentarer jag fått på mina inlägg och av vänners utsagor är detta en process som kommer ta lång lång tid. Jag tror att det första steget är att acceptera det som hänt, sedan kan man börja jobba på sorgen. Flera av de gånger jag ringt X så har jag intalat mig själv att hon kommer ändra sig bara jag visar hur dåligt jag mår samtidigt som jag bedyrar min kärlek till henne. Det tyder ju inte på någon vidare acceptans. Det vore rätt skönt om jag kan fortsätta tänka så här.