dag fem, del I
Dag fem? Det känns som den här skiten har hållit på för alltid men samtidigt känns det som det var nyss jag var lycklig i hennes armar. Som tur är lyckas jag sova ganska bra, de där timmarna på natten är välbehövlig respit från smärtan. Idag ska jag iallafall inte ringa henne när jag är hysterisk, det är dagens mål. Måste se till att jag har sällskap i kväll, främst för att jag inte orkar vara sådär ledsen en hel kväll till. Sällskap hjälper jättemycket men när smärtan slår till som värst kan jag inte stanna, jag vill fly från allt liksom. Hoppas alla förstår det så de inte tror att jag inte tycker om sällskapet.
Att skriva den här bloggen var det bästa beslutet jag kunde ta när jag blev dumpad, det har blivit som en livlina och jag är så tacksam för alla som läser och kommenterar. Jag känner er medkänsla.
Att skriva den här bloggen var det bästa beslutet jag kunde ta när jag blev dumpad, det har blivit som en livlina och jag är så tacksam för alla som läser och kommenterar. Jag känner er medkänsla.
posted by Dumpad at fredag, januari 20, 2006
5 Comments:
Snart har det gått två veckor för mig. Jag får panik, är det försent då? Vi var bara ihop i nio månader men hann så mycket.. Jag sklle göra vadsomhelst för att få henne tillbaka, vadsomhelst.
Du behöver få ett bra avslut. Berätta vad du känner och varför. Sen ringer eller pratar du inte med henne på tre månader. Det är ett stålbad men förhoppningsvis är du återställd efter det.
Jag har läst din blogg nu i två dagar och har inga planer på att sluta. Tiden läker alla sår, det inser man efter att nödvändig mängd tid har fortlöpt.. Kanske är det en liten tröst att veta att sånt här händer även andra, dagligen, och ens livskraft sätts onekligen på prov vid den här typen av händelser.
Att du skriver den här bloggen och vet hur viktigt det är för dig, visar att du är en av dem som har förmågan att överleva såna här situationer och jag tror verkligen att du kommer lyckas bearbeta det hela.
Du skriver verkligen så det berör. Det känns i bland som om jag är tillbaka fem år i tiden när jag blev lämnad. Fruktansvärt!!
Tack för alla snälla ord. Smärta föder kreativitet, är det inte så?
Bra avslut ja...det är inte så enkelt. Inte heller så enkelt att inte prata med henne. Men jag kommer försöka att inte ringa när jag är oförmögen att göra annat än att be att få henne tillbaka. Det var sista gången igår.
Skicka en kommentar
<< Home