dag fyra, del V

Det hade varit ok i flera timmar men sen helt plötsligt så började det igen. Smärtan bara rullade in över mig, våg efter våg. Utan att jag gjorde något speciellt så bara satte skiten igång igen. Jag började älta samma saker i huvudet igen. Varför gjorde hon så? Hur ska jag kunna leva utan henne? Ska jag någonsin bli glad igen? Fan med, varför kan jag inte få vara glad?? Allt känns så jävla hopplöst! Det går verkligen inte att stoppa tankarna.

Jag känner mig så fruktansvärt hjälplös. Trots att jag är med jättebra kompisar och pratar om något helt annat så kan smärtan slå till med full kraft när som helst. Skit är vad det är. Nu bara gråter jag.