dag fyra, del I

Gårdagens händelser känns fortfarande rejält även om jag inte ligger på golvet och gråter idag. Jag vaknade redan vid sju och låg och tänkte, det är fruktansvärt svårt att hålla bort alla tankar. Just nu tänker jag mest på hur rädd jag är för att vara själv. Jag är rädd att jag ska bryta ihop fullständigt som igår. Jag är rädd för alla ensamma timmar som kommer komma, oavsätt hur mycket jag träffar kompisar så kommer jag vara själv mycket. Jag är särskilt rädd för lördag kväll.

Det är nog bra om jag inte träffar X på ett tag, hoppas jag kan klara att hålla mig borta. Grejen är att känner ett sådan övermäktig längtan efter att få se henne, eller åtminstone höra henne. Det går inte att förklara.