dag fyra, del IV

Jag mår faktiskt helt ok just nu, det är en sådan otrolig lättnad att inte vilja gråta eller skrika. Jag vet inte riktigt varför jag mår bättre nu, kanske för att jag hållit mig upptagen den senaste timmen med små projekt. Snart ska jag iväg och bli bjuden på middag med, det känns bra. Det kommer antagligen bli en del terapisnack vilket gör att jag kommer må sämre igen, men jag tror mig veta att sådana samtal är viktiga om jag en gång ska komma över detta. River man inte upp såren så stängs all ilska och sorg inne och det bli värre, tror jag iallafall. Jag önskar dock att jag kunde resonera så när såren rivts upp och jag mår som fan igen. Då känner man bara sorgen tyvärr, inte att det skulle bli bättre.