dag fem, del III

Man kan jämföra känslan som jag har i min kropp just nu med känslan av att ha druckit för mycket alkohol men inte tillräckligt för att man ska spy. En obehagskänsla som ligger där och lurar och man vet aldrig när den ska bryta ut i sin fulla kraft. Det är otroligt frusterande att även när jag inte är helt utom mig och det känns som man lika gärna kunde dö så är det obehagligt och jobbigt. Som om man aldrig kan slappna av. Just nu är jag i det stadiet. Jag mår ok men det är ändå inte alls bra. Nu ringde en kompis precis och ville fika. Det passar perfekt just nu, då kommer jag klara av ett tag till utan att gå sönder.