dag sex, del VII
Jag var hemma hos en kompis och såg P3-guld på tv precis. Två öl fick inte tankarna bort från henne utan gjorde att de drogs mot minnen jag har av henne.Till nästan varenda bra artist på galan har jag ett bra eller gulligt eller underbart minne tillsammans med X. Jag undrar om det är något med kvällar som gör att jag blir mindre motståndskraftig. Det är värdelöst, jag vill bara sova bort kvällarna men det kan jag inte. Jag vet att hon är på fest ikväll vilket gör mig mer orolig i tankarna på något sätt, jag har aldrig varit svartsjuk eller oroad när hon är själv på fest innan och nu, när jag inte är hennes pojkvän längre, då blir jag svartsjuk. Jag skulle inte klarar av om hon skulle träffa någon ny, det känner jag. Jag vet nästan säkert att hon inte kommer göra det, särskilt som hennes anledning till att vi skulle göra slut var att hon behövde vara fri, men bara tanken gör mig arg och ledsen.
posted by Dumpad at lördag, januari 21, 2006
4 Comments:
Det finns spaltkilometrar som väntar på att bli skrivna i det här ämnet... och antagligen låter allt olidligt hurtigt och äppelkäckt när man är mitt inne i en sorgeperiod.
En sak har jag i alla fall observerat som jag vill dela med mig av... Det verkar som att det ofta är en som redan har sörjt innan själva uppbrottet, och därför verkar mera samlad efteråt. Sorgen är densamma - det är tidpunkten som skiljer.
Sen kan man inte veta hur dåligt den andre mår. Jag har varit rasande effektiv när praktiska saker skulle ordnas bara för att inte gå sönder inuti. Det har säkert inte han någon aning om.
Till sist är det viktigaste hur du mår. Låt inte dig själv bli beroende av hur hon mår för ditt eget välbefinnande... för då får du aldrig slappna av..
Det går att bestämma sig för det. Det svåra är innan man bestämt sig, men skönt efteråt.
Jag lovar.
Kram / A
Jag försöker verkligen att inrikta mig på mig själv. Det är bara när jag är arg som jag tänker att jag önskar att hon också mår skit. Det bara kommer...
Det där med tidpunkterna stämmer nog, jag har också tänkt att så är det. Det måste ju vara otroligt jobbigt att vara den som lämnar med
Det ÄR jobbigt även att vara den som lämnar. Man går i stort sett igenom samma sak som nu, iaf om det varit turbulent mot slutet.
Håller med! Mitt motsvarande fall ska också på fest i helgen. Hur kan hon må så bra att hon vill på fest redan? Har heller aldrig varit svartsjuk men nu skulle jag gå sönder om hon hittade någon ny.
Hon vill också vara ensam och rå om sig själv så chansen för att det ska ske är marginell. Hoppas jag. Skulle vara kul att veta hur du mår idag för just nu känns allting nattsvart.
Skicka en kommentar
<< Home