dag nio, del IV

Det kommer bli svårt att slappan av och somna idag. Jag är helt skakis just nu, uppe i varv på något märkligt och obehagligt sätt. Det känns som om hjärtat ska banka sin väg ut ur kroppen. Gud vad jag hoppas att det kommer kännas bättre imorgon. Jag hoppas så att jag ska kunna leva ett normalt liv igen, utan att gå runt och sakna och må dåligt nästan hela tiden. Jag önskar att jag kunde hoppa fram en månad eller två i mitt liv nu, till den dagen jag kommer må bra igen. Jag kommer inte se X på väldigt länge nu och jag saknar redan hennes ansikte. Jag tyckte så mycket om det ansiktet, jag kunde titta på det och bara känna kärleken strömma mellan oss. Det var en makalös känsla, en känsla jag skulle göra väldigt mycket för att få åter. En känsla som jag gråter över att jag inte får känna nu.