dag tio, del I

Som vanligt var sömnen en otroligt skön paus från tankar och smärta. Utan de pauserna hade det varit svårt att klara detta. Idag mår jag bättre än igår men hjärtat bankar fortfarande hårdare och snabbare än innan, det känns som det iallafall. Den stickande obehagliga känslan i resten av kroppen är närvarande som vanligt, men svagare än i går. Det är nog bra att vi, jag, bestämde att vi inte ska ses eller höras på ett tag. Får ett sådant tillfälle har en mycket negativ inverkan på mitt humör och mina känslor dubbleras i styrka, det är det definitivt inte värt.