dag fjorton, del III

Det var inte bara tungt att packa upp, det var värre än jag trodde det skulle vara. Jag ville börja gråta precis hela tiden. Att packa upp alla de saker som vi har haft tillsammans så länge är en av de jobbigaste upplevelserna jag haft under dessa veckor. Jag hatar det. Jag känner mig fruktansvärt ensam och så jäkla ledsen. Hoppas den här dagen försvinner snabbt och att det börjar kännas ok igen. Sådana här kvällar sliter, att hela tiden ha den där värken inuti som inte vill försvinna. Att hela jävla tiden längta efter något jag inte kan få!

Jag hoppas att nu när jag har flyttat och sen när jag börjar vänja mig kommer börja "friskna till" snart.

dag fjorton, del II

Två veckor har gått, två veckor. I vanliga fall går två veckor förbi utan att man knappt märker det men dessa har varit de längsta i mitt liv. Så mycket sorg och hjälplöshet trodde jag aldrig att jag skulle behöva känna. Idag har jag flyttat ut alla grejer från vår gamla lägenhet. Fy fan säger jag, det var inte lätt. Som tur var hade jag en kompis med mig som höll mitt humör på rätt sida av gränsen. När vi kom dit hade inte X gått än, men hon var på väg. Det kändes helt sjukt, jag sa knappt ett ord till henne mer än "grattis på födelsedagen". Hon fyller år idag. Hon sa att det var den värsta födelsedagen någonsin. Jag tittade på henne när hon gick, hon tittade på mig. Jag ville bara springa fram till henne och krama henne, få henne att ångra sig. Men det gjorde jag inte, det hade ändå inte hjälpt ett skit! Allt detta känns som en ond dröm, men jag kan inte vakna upp

dag fjorton, del I

Shit, detta var nog den värsta morgonen hittills. Jag vill verkligen inte flytta från henne. Jag vill bara vara med henne. Jag har kommit på att det här med att festa inte är så smart, det gör ingenting för att jag ska komma över henne. Det blir bara värre, särskilt dagen efter. Jag får komma på något annat att sysselsätta mig med på kvällarna.

Jag är orolig inför idag, att plocka i ordning saker i en ny lägenhet. Det kommer bli förbannat tungt tror jag och jag vill inte ha en sådan kväll i kväll! Jag vill bara vara glad igen.

dag tretton, del IV

Jag har gjort så mycket dumt i mitt liv men ikväll tog det nog priset. Jag hade intalat mig att om jag bara var med en annan tjej så skulle nog allt ordna sig. Ett enda "du är vacker" fick mig att falla. Jag var verkligen på väg att följa denna människa hem men som tur är berättade en kompis för mig att jag nog inte borde göra detta. Jag är så jäkligt tacksam för detta. Det hade blivit värre om jag gjorde det. Trots detta mår jag riktigt dåligt över det jag gjort. Det känns som om jag sålt min själ eller liknande. Jag tror dock att jag lärt mig läxan. Det kommer inte hända igen, det kan jag lova. Så jäkla idiotiskt gjort, fan med! Alltså, jag hade verkligen inte kunnat gjort något, det kände jag redan när det hände, men jag var beredd på att försöka. Bara för att jag är arg och besviken ville jag försöka fast jag visste att det skulle bli värre. Det är svårt att förklara. Tur jag har vänner som bryr sig!