dag fjorton, del II

Två veckor har gått, två veckor. I vanliga fall går två veckor förbi utan att man knappt märker det men dessa har varit de längsta i mitt liv. Så mycket sorg och hjälplöshet trodde jag aldrig att jag skulle behöva känna. Idag har jag flyttat ut alla grejer från vår gamla lägenhet. Fy fan säger jag, det var inte lätt. Som tur var hade jag en kompis med mig som höll mitt humör på rätt sida av gränsen. När vi kom dit hade inte X gått än, men hon var på väg. Det kändes helt sjukt, jag sa knappt ett ord till henne mer än "grattis på födelsedagen". Hon fyller år idag. Hon sa att det var den värsta födelsedagen någonsin. Jag tittade på henne när hon gick, hon tittade på mig. Jag ville bara springa fram till henne och krama henne, få henne att ångra sig. Men det gjorde jag inte, det hade ändå inte hjälpt ett skit! Allt detta känns som en ond dröm, men jag kan inte vakna upp