fredag, januari 27, 2006

dag tolv, del II

Att vara bakis verkar sänka motståndskraften. Tankarna snurra mer idag än igår. Det kan i och för sig vara "varannan dag-syndromet" som verkar vara hur jag mår från dag till dag. Varannan dag mår jag bättre, varannan sämre. Just nu känns det ganska hopplöst igen. Jag vill inte flytta, jag vill åka hem igen. Jag vill inte vara ifrån henne! Men nu är det ju så det är och jag får härda ut. Ikväll är jag bjuden på middag hos några kompisar och fram till dess ska jag försöka att inte tänka allt för mycket. Fly tiden med en film eller två. Jag borde plugga lite men jag känner inte att jag orkar idag.

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Allvarligt grabben, skärp dig till dig nu. Haja, det finns inget som är så romantiskt som att vara singel. Abstrakt romantiskt, ja visst, men det är därför det är så härligt. Det finns ingen kärlek som är så stor som den kommande. Och du har ingen aning om när och vem och hur, DET är romantiskt som fasen.

4:26 em  
Blogger Maria said...

Nä, singel är inte alls romantiskt. Nyss hemkommen från krogen. Hånglat på fyllan med någon jag inte minns namnet på. Söt och mörklockig, men märkligt med en främmande tunga i munnen. Jag byter det så gärna mot något varaktig, någon som kommer hem till mig med matkassar när jag har influensa, som finns där i nöd o lust, trots mina nojjor o brister.

4:03 fm  
Anonymous Anonym said...

Håller med maria.
Hellre en varaktig partner som ställer upp i vått och torrt, än tillfälliga individer man knappt minns efteråt.

2:21 em  

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com