onsdag, januari 25, 2006

dag tio, del V

Nu är det dåligt igen. Jag mår skit. Den där obehagskänslan som alltid finns hos mig har vuxit sig starkare och starkare under kvällen och det finns inget jag kan göra för att stoppa den. Jag känner mig fullständigt maktlös. Fan med att jag ska behöva gå igenom detta, jag vill inte må så här mer! Jag kan inte gråta mer, det kommer inga tårar. Det är bara smärtan som ligger inne i mig och gror. Jag vill att den ska försvinna! Jag vill sova men jag kan inte nu. Jag vill vara med henne men jag får inte. Jag vill ligga bredvid henne och höra henne säga att hon älskar mig och att allt ska bli men det kommer aldrig hända. Det enda jag kan göra är att skriva och inte ens det hjälper särskilt mycket nu. Men det hjälper lite...

2 Comments:

Blogger Maria said...

Såja, såja. Låt sorgen få vara där med dig, gå i vågor. Det kommer att ta tid. Det är ju som om hon dött från dig och dessutom valt det själv. Kram...

11:41 em  
Anonymous Anonym said...

Du har förmågan att sätta ord på din smärta och sorg på ett vackert sätt. Jag lever mig in i dina texter och kan riktigt känna din smärta. Jag har varit där förut så jag vet vad du skriver om och vad du känner. En klyscha, tiden läker alla sår. Inte vad man vill höra men det kan hjälpa en lite i sorgen att efter regn kommer solsken, det stämmer - obevekligt.

11:46 em  

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com