dag tre, del V

Jag trodde inte att det skulle ta så hårt att komma dit igen. Men att vara i vårt tidigare hem och veta att det antagligen var sista gången vi var där tillsammans, att se henne och veta att jag aldrig mer kommer få kyssa henne, det var mer än vad jag klarade av. Varför kunde vi inte försöka gå i någon sorts parterapi eller liknande? Jag hade gjort precis vad som helst för att få det att fungera. Det känns som om det brustit fullständigt inuti mig nu. Jag har ingen kamplust kvar. Jag vill ringa henne bara för att få höra hennes röst, fastän jag vet att det bara skulle göra ont. Det är ju helt galet men så känns det nu.

dag tre, del IV

Har varit hos X nu. Det var inte bra för mig, jag mår nog värre än någonsin nu. Vi var tvungna att dela upp lite saker eftersom jag ska flytta nästa vecka när hon inte är hemma. Dela upp = riva upp. Jag började lipa när jag såg vårt hyreskontrakt, jag började lipa när jag såg våra sängkläder, jag började till och med lipa när jag såg vår nya ugnsform och tänkte att vi inte äns hann använda skiten. Jag förstod mer och mer att det aldrig mer skulle bli vi två, inte nu och inte senare, och det sliter mitt hjärta i tu. Att flytta mina saker från vårt gemensamma hem var det jävligaste jag gjort, jag har aldrig känt en sådan smärta. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det är ett under att jag kom hem oskadd, jag körde, det snöade, och min uppmärksamhet var långt ifrån topp. Jag var rädd att jag skulle köra av men det gick knappt att koncentrera mig för att komma hem.

Nu behöver jag definitivt göra något, annars kommer jag gå under. Ska ta och ringa en vän.

dag tre, del III

Jag är så arg på mig själv för att jag misstolkade alla tecken som andra har sett i vårt förhållande. X har varit ganska känslomässigt instabil under senare delen av förra året och de dagar vi tillbringade tillsammans under detta året. Jag har ALDRIG tolkat dessa tecken som om de skulle ha något med mig att göra. Så fort hon har mått dåligt har jag skyllt på hennes stressiga skolgång och på att hon inte var säker på om det var rätt utbildning. Jag har skyllt på att hon har haft problem med endel vänner som behandlat henne dåligt. Jag har skyllt på att hon inte får träffa sin familj så ofta som hon vill. Jag har aldrig ens tänkt att det skulle vara vårt förhållande hon var missnöjd med. Det har inte funnits i min begreppsvärd eftersom jag var så lycklig med henne och trodde hon var lika lycklig med mig. Så fel jag hade, så förblindad jag var av min kärlek till henne. Jag förebrår mig själv men jag tycker också att hon kunde sagt något tidigare och kanske räddat vårt förhållande! Varför gjorde hon inte det???

dag tre, del II

Det var rätt bra att vara i skolan igen, särskilt under rasterna då jag föll in i gamla glada vanor igen. Med så många folk runt omkring mig glömde jag helt bort allt det onda. Det var lite svårare under själva lektionerna, tankarna flöt lätt iväg. Ibland när jag tänker på det som har hänt känns det helt tomt, jag kan inte ta in allt som hänt. Det är de gångerna jag får insikt som är de tyngsta, då känns det som om jag bara vill lägga mig ner och aldrig gå upp igen. Det känns verkligen som om hjärtat ska gå sönder. Är lite nervös för kvällen, hoppas jag kan vara lugn så vi kan få något ut av vårt samtal.

dag tre, första skoldagen

När klockan ringer är det mörkt. Det känns väldigt jobbigt att vakna utan att X ligger där bredvid mig. När vi var tillsammans så var det så underbart att alltid ha henne där vid mig, det var bara att sträcka ut handen så kände jag hennes hud. Att få sova med någon man älskade var definitivt en av de bästa upplevelserna varje dag. Just nu känns det så där tungt igen. Är inte alls sugen att möta den här dagen ensam. Jag vill inte vara utan henne en enda dag men nu vet jag att jag måste vara utan henne varenda jävla dag...

Ikväll ska vi ses, som det känns nu kommer det bli mycket gråt och lite lugn från min sida.