dag nio, del IV

Det kommer bli svårt att slappan av och somna idag. Jag är helt skakis just nu, uppe i varv på något märkligt och obehagligt sätt. Det känns som om hjärtat ska banka sin väg ut ur kroppen. Gud vad jag hoppas att det kommer kännas bättre imorgon. Jag hoppas så att jag ska kunna leva ett normalt liv igen, utan att gå runt och sakna och må dåligt nästan hela tiden. Jag önskar att jag kunde hoppa fram en månad eller två i mitt liv nu, till den dagen jag kommer må bra igen. Jag kommer inte se X på väldigt länge nu och jag saknar redan hennes ansikte. Jag tyckte så mycket om det ansiktet, jag kunde titta på det och bara känna kärleken strömma mellan oss. Det var en makalös känsla, en känsla jag skulle göra väldigt mycket för att få åter. En känsla som jag gråter över att jag inte får känna nu.

dag nio, del III

Jag mår mycket märkligt just nu. Humöret skiftar oftare än vanligt, ena stunden vill jag gråta, andra är jag arg men ibland känns det skönt att jag fått ett vettigare avslut på vårat förhållande. Just precis nu vill jag dock bara skrika av sorg, jag hatar det som hänt, det känns så fruktanvärt orättvist. Inget i mitt tidigare liv är ens i närheten av den ångest jag har haft dessa nio dagar. Hjärtat är totalt krossat. Jag sörjer en flickvän, ett liv och en framtid. Fan vad jag önskar att jag kunde ha det som innan. Det är mycket "om" och "ifall att" i mitt huvud nu.

dag nio, del II

Det har varit en lång dag, och uppslitande. X var hemma när jag kom dit, vi pratade ganska mycket om det som hänt. Det blev mycket känslor. Jag frågade (sista gången?) om hon verkligen ville detta och det gjorde hon. Jag sa också att jag tyckte att vi inte skulle ses eller höras på ett tag, att det var enda chansen för mig att komma över henne, jag tror att hon tyckte det var jobbigt men så blir det. Jag frågade än en gång om hennes anledningar för att göra slut och hon sa att det var för att hon behöver vara fri. Dessutom tyckte hon att vi glidit ifrån varandra och att hon hade börjat märka det redan innan sommaren men att hon trängde bort det varje gång tanken kom. Det var synd att hon gjorde det.

Det är iallafall helt helt slut och det kommer ALDRIG bli vi igen. Det känns helt sjukt, helt ofattbart. Jag kan inte tro det men så är det. Det gör så ont inuti mig när jag tänker på det. Det kommer bli en tuff kamp för att komma tillbaka in i livet igen. Jag tror att det är viktigt att vi inte ska prata mer för varje gång vi gör det så rivs såren upp än mer. Varje gång hoppas jag att hon ska ta tillbaka mig och hoppet gör att det är svårare att förstår och komma över. Nu ska jag helt inrikta mig på att bli "frisk".

Nu är allt packat, jag längtar till jag kan flytta in i mitt nya hem. Det kommer bli skönt, det känns som en nystart.

dag nio, del I

Jag ska träffa X idag, en liten stund. Det kommer kanske gå åt skogen igen, jag är förberedd på det, men jag känner att jag behöver prata med henne. Avslut eller liknande. Det är antagligen sista gången jag träffar henne på länge och jag vill inte att förra veckans panikartade besök ska vara det sista jag kommer ihåg av henne. Jag hoppas jag ska klara av en timme utan att bryta ihop. Jag är nervös men det ska samtidigt bli skönt, ännu ett steg mot att bli bättre tror jag.

dag åtta, del V

Nu kom jag hem, det har varit en mycket bra kväll. Visserligen är jag lite för berusad för att egentligen kunna säga någon seriöst men jag är väldigt glad att jag gick iväg ikväll. Det har varit en väldig lättnad att vara fri från alla jobbiga tankar ikväll och jag tror att jag kommer vara nöjd imorrn oavsätt om jag mår dåligt elller inte.