dag fyrtiofem, sista inlägget
Detta blir mitt 203:e och sista inlägg i den här bloggen. "Ett krossat hjärta" har spelat ut sin roll i mitt tillfrisknande. Jag känner inte längre att jag behöver skriva i bloggen för att bli bättre. Skrivandet ska göra mig bättre, inte kännas som ett tvång, alltså slutar jag nu innan det börjar göra det.
Bloggen har hjälpt mig otroligt mycket under dessa 45 dagar, särskilt i början var det en livlina. Jag är otroligt tacksam för alla kommentarer jag har fått, alla snälla ord och hjälpande råd. Det har känts väldigt tröstande att veta att många som jag inte känner har läst om mitt liv och tänkt på mig. Att bli lämnad är tyvärr en väldigt vanlig händelse i människors liv, men det finns ändå ingen patenterad väg som man kan gå för att komma över det. Alla måste gå sin egen väg och min väg var att vara så öppen som möjligt om vad som hänt, både i bloggen och gentemot mina kompisar. Jag är väldigt glad att jag valde den vägen, jag är säker på att det har gjort att jag har kunnat komma igenom detta på ett bättre sätt.
Jag har kommit en bra bit på vägen mot att komma över X. De senaste 10 dagarna har jag blivit markant mycket bättre, det har varit väldigt tydligt för mig. Jag är inte framme än men jag har kommit över den värsta backen. Det kommer särert ta ett tag till innan jag helt har slutat sörja, vissa stunder är fortfarande jobbiga som fan och ibland skulle jag kunna göra vad som helst för att få tillbaka henne. Men det viktigaste för mig är att jag inte känner så HELA tiden längre. Den mesta delen av dagen tänker jag inte dem tankarna.
Om det är någon som skulle vilja prata med mig finns jag på mejladressen enetoft@gmail.com
Tack än en gång till alla som läst mina tankar!
Kram
Daniel
Bloggen har hjälpt mig otroligt mycket under dessa 45 dagar, särskilt i början var det en livlina. Jag är otroligt tacksam för alla kommentarer jag har fått, alla snälla ord och hjälpande råd. Det har känts väldigt tröstande att veta att många som jag inte känner har läst om mitt liv och tänkt på mig. Att bli lämnad är tyvärr en väldigt vanlig händelse i människors liv, men det finns ändå ingen patenterad väg som man kan gå för att komma över det. Alla måste gå sin egen väg och min väg var att vara så öppen som möjligt om vad som hänt, både i bloggen och gentemot mina kompisar. Jag är väldigt glad att jag valde den vägen, jag är säker på att det har gjort att jag har kunnat komma igenom detta på ett bättre sätt.
Jag har kommit en bra bit på vägen mot att komma över X. De senaste 10 dagarna har jag blivit markant mycket bättre, det har varit väldigt tydligt för mig. Jag är inte framme än men jag har kommit över den värsta backen. Det kommer särert ta ett tag till innan jag helt har slutat sörja, vissa stunder är fortfarande jobbiga som fan och ibland skulle jag kunna göra vad som helst för att få tillbaka henne. Men det viktigaste för mig är att jag inte känner så HELA tiden längre. Den mesta delen av dagen tänker jag inte dem tankarna.
Om det är någon som skulle vilja prata med mig finns jag på mejladressen enetoft@gmail.com
Tack än en gång till alla som läst mina tankar!
Kram
Daniel
posted by Dumpad at onsdag, mars 01, 2006
25 Comments:
Lycka till!
Tack för att du har delat med dig av dina tankar och känslor under den här tiden! Kram och lycka till i fortsättningen!
Jag känner mig så glad över att du börjat må bättre! Har följt dig varje dag och kommer att sakna dina inlägg. Lycka till!
Grattis ^_^
Lycka till i ditt fortsatta liv!
lycka till :D
Tack för allt! det har varit en som en tröst att få läsa din blogg.. jag blev nämligen dumpad en vecka efter dig och genom att läsa dina tankar som är "en vecka före" så har jag förstått att man faktikst kan komma vidare.. jag vill önskar dej alla lycka i världen. kram
din blogg är fashinerande, alla vet vi att en dag kommer ens långa förhållande att ta slut, du bevisar med ditt sista inlägg att det går verkligen att gå vidare och att man inte behöver vara en deppig varelse i flera månader efter, tack för det. Lycka till med allt
Puss på dig.. Jag fortsätter läsa dina bloggar så ofta jag kan, över en kopp kaffe, ansikte mot ansikte.
Grattis och Lycka till. Det har märkts att du har gått vidare, och bearbetat det som hänt dig. Jag tror också att du - genom att använda dig av bloggen - är bättre rustad att möta omvärlden än vad ditt Ex är.
Skönt, men lite tråkigt! Nu får jag hitta något annat sätt att bearbeta mitt eget krossade hjärta!Lycka till!! Kramar
Jag kommer sakna att läsa dig otroligt mycket. Det du skrivit har hjälp mig och fått mig att förstå att det finns fler än en med heartache och du är verkligen stark. Tack och lycka till.
Du gör helt rätt. Efter mitt eget uppbrott för snart ett år sedan, så valde jag att skriva om mina tankar i min dagbok. Det blev nästan ett tvång till slut. Nästan som om jag försökte överträffa mig själv från dag till dag med att beskriva hur dåligt jag mådde.
Sen slutade jag tvärt att skriva. Det är möjligt att jag kommer att ångra mig om några år, om jag vill veta vad jag gjorde och tänkte under den här tiden, men nu när jag går tillbaka och läser om den första tiden efteråt så finns det så många mörka och onda tankar i mina texter att jag mår dåligt bara av att läsa det.
Till slut måste man gå vidare. Eftersom (tydligen och tråkigt nog) inte kärleken kan vara hela livet, så ska banne mig inte hatet eller sorgen göra det heller.
Lycka till i framtiden! Minns budskapet i Moulin Rouge:
Love? Above all things I believe in love! Love is like oxygen. Love is a many-splendored thing, love lifts us up where we belong, all you need is love!
Tack för att du delat med dig. Din Blogg har hjälp mig en del med. Jag blev dumpad i början av februari och lyckades finna din sida någon dag senare.
Tack för allt
har varit väldigt trevlig läsning under en tid. så skönt att se att man verkligen kan klara sig. då finns det hopp för en själv.
Blev nyligen dumpad, hittade hit och konstaterade att dina noteringar en vecka efter nästan är ordagrant vad jag själv tänker. Speciellt att jag måste träffa folk, men efter 3 timmar vill jag inte veta av någon. Det bara går fram och tillbaka...
Good luck! :) /J
Jag önskar dig väl =)
Må du finna lyckan
IGEN..
Hehe... Hittade hit ett helt år efter sista inlägget, men det stämmer med hur man mår. Fast mitt uppbrott var ett år innan du skrev allt så jag har ju kommit vidare. Ranlade iaf bara in av misstag, läste igenom det mesta och suttit och nickat åt allt som stämmer så väl.
Jag är nyfiken på hur ditt liv blev sen...
Går just nu igenom samma sak som du gjorde, känner precis likadant över det. Ena sekunden känns det rätt bra andra så vill man inget hellre än ha tillbaka henne. Har fått råd om att gå till pyskolog men tror att jag kan klara det själv efter det du skrivit. Mycket skönt att se att det finns ljus i tunneln till slut//Jimmy
Helt galet populär fortfarande? Roligt att se att människor fortfarande kommentar. Puss på dig!
OJ vad jag beundrar dig! jag har läst alla inlägg i kronologisk ordning nu och jag är så imponerad av ditt sett att laga ditt hjärta. Den här bloggen har givit mig mycket att fundera över. TACK!
jag önskar dig all lycka i framtiden!
Intressant blogg att läsa, främst för att den är så lik min egen med samma syfte.
Hoppas och önskar att du hittat styrkan för att gå vidare.
Tack så mycket. Tack. Jag har inte mer att säga förutom just det. Har själv blivit dumpad efter ett 2 år långt förhållande och att veta att man inte är ensam om att vara hjärtekrossad betyder mer än jag någonsin anat. Så, Tack.
Tack som fan för dina inlägg! Fastän jag inte har samma historia som du så känner jag igen så mycket från hur du mått. Själv blev jag "dumpad" igår, då mannen "of my dreams" (som det känns nu) tyvärr meddelade att han inte kan lämna sin nuvarande tjej just nu, fastän han säger att han hellre vill vara tillsammans med mig. Men efter ett halvårs väntan så kände jag att jag inte orkar längre. Jag vet inte hur jag ska orka vara utan honom heller, men efter jag läst din blogg så inser man att det finns ett liv efteråt också.
Jag känner igen mig i humörsvängningarna, hur allt jämt rasar samman då jag träffar honom, hur sömnen är det enda sättet att fly, hur jag går omkring och hoppas att det ska bli vi två ändå. Dock är jag orolig för att jag ännu inte har några kompisar att ty mig till i den här staden. Du skriver ju mycket att vänner hjälpt dig mycket. Jag är också orolig för att jag måste se honom varje dag, eftersom vi jobbar tillsammans.
Sorry att det blev ett långt inlägg det här. Men efter att ha läst hela din historia så känns det som om jag redan kommit framåt ett par veckor i min bearbetning. Tack för att du varit så ärlig med dina känslor. Hoppas allt är bra gällande kärleken nu för tiden. Det hade varit kul att veta om du hittat nån tjej som kan leva upp till X.
Skicka en kommentar
<< Home