dag fyrtiotre, del I

Vardag igen då. Trots att detta kommer bli en väldigt rolig vecka är det jobbigt att det är måndag igen. Helgen kommer som någon sorts avbrott i den vanlig vardagstristessen. En tristess som jag har svårt att klara av själv, utan X. Det är kanske det jag har svårast att vänja mig vid, att vara själv när inget händer. Det är då saknaden kommer som värst. Man förstår inte hur skönt det är att alltid få vara med någon man tycker om förrän man mister det. Då finns bara saknaden kvar, och känslan av övergivenhet.

Nu ska jag dock ta mig i kragen och få något gjort. Jag går till skolan för om jag sitter kvar här i rummet händer ingenting, det har jag lärt mig.