dag tjugoåtta, del V

Kvällen blev bättre än dagen för kanske första gången sen det hände. Jag gick över ett tag till mina föräldrar och sedan gick jag hem till en kompis. Det gjorde att mitt humör blev bättre. Det är väldigt svårt att handskas med all sorg som kommer precis när den vill men det är definitivt bättre att vara med någon än att vara själv i de stunderna. Jag är så fruktansvärt trött på att må kass och den tröttheten gör att det är ännu svårare att hålla borta tankarna. När jag börjar tycka synd om mig själv går det nästan alltid utför. Men som sagt, nu är det bättre och det ska bli skönt att sova.

dag tjugoåtta, del IV

Bah, vilken skitdag detta är. Den går sakta, jag vill att den ska vara slut nu. Trots en fika med kompisar så hade jag svårt att koncentrera mig. Jag tänkte nästan bara på henne. Nu är jag tillbaka på mitt rum och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till för att slippa må kass. Jag ska försöka med lite film, hoppas det går!

dag tjugoåtta, del III

Det går trögt idag, jag kan inte riktigt slappna av. Den där obehagskänslan är starkare idag, det är som att vara illamående. Jobbigt att den inte kan försvinna. Jag försöker göra saker men det hjälper inte så bra. Det är konstigt att något så odefinierbart som kärlek kan få en att må så jäkla bra men också kan ha helt motsatt effekt. Många gånger under vårt långa förhållande var jag så fantastiskt lycklig och när jag tänker efter så var det nog en starkare känsla än det jag känner nu. Det är bara det att den känslan jag har nu inte försvinner, den finns alltid där, starkare eller svagare. Det gör den annorlunda mot den lyckliga kärleken där man ibland "glömde bort" att vara lycklig, särskilt de gångerna vi bråkade.

Jag hoppas iaf att jag någon gång kommer få uppleva samma sak som jag och X hade. Även om det känns väldigt väldigt långt borta nu så tror jag nog att jag kan det.

dag tjugoåtta, del II

Den här dagen har inte varit så bra hittills. Jag saknar henne! När jag vaknade den här morgonen hade jag gett allt för att kunna vända mig om och se henne där. Jag har varit så bortskämd med att alltid ha min älskling där vid mig och det är förbannat tungt att det inte är så längre. Nu ska jag ta mig ut från det här rummet och aktiviera mig lite. Det kan verkligen behövas.

dag tjugoåtta, del I

Fyra veckor har gått idag. Om jag ska skriva lite om min utveckling så kan jag säga så här. När det är som värst är det lika jobbigt som i början fast på ett litet annorlunda sätt. De första veckorna var det fullständig panik som infann sig medan det nu är mer hjärtskärande sorg och ensamhetskänslor som kommer. Dock så är de sämre dagarna mycket färre nu. I början var alla dagar dåliga, nu kommer det fler och fler stunder där livet inte är skit. Det är en skön utveckling! Den lilla obehagskänslan i magen finns fortfarande nästan hela tiden, den får gärna försvinna snart...

dag tjugosju, del IV

Precis när det började gå utför igen så ringde en kompis och så räddades jag från sorgen även denna kväll. När man precis känt att man är på väg mot panik så är det så otroligt skönt när något stoppar det. Jag är så glad för mina vänner! Nu kommer jag kunna sova bra, det behöver jag.