dag tjugoåtta, del III

Det går trögt idag, jag kan inte riktigt slappna av. Den där obehagskänslan är starkare idag, det är som att vara illamående. Jobbigt att den inte kan försvinna. Jag försöker göra saker men det hjälper inte så bra. Det är konstigt att något så odefinierbart som kärlek kan få en att må så jäkla bra men också kan ha helt motsatt effekt. Många gånger under vårt långa förhållande var jag så fantastiskt lycklig och när jag tänker efter så var det nog en starkare känsla än det jag känner nu. Det är bara det att den känslan jag har nu inte försvinner, den finns alltid där, starkare eller svagare. Det gör den annorlunda mot den lyckliga kärleken där man ibland "glömde bort" att vara lycklig, särskilt de gångerna vi bråkade.

Jag hoppas iaf att jag någon gång kommer få uppleva samma sak som jag och X hade. Även om det känns väldigt väldigt långt borta nu så tror jag nog att jag kan det.