dag tjugosju, del III

Dagens kris verkar vara över nu. Jag var med familjen några timmar och det kändes väldigt bra. Jag är glad att de finns så nära nu. Jag känner ett stort stöd från dem och de får mig att må bra och känna mig trygg. Det är precis det jag behöver när det är illa.

Suget att ringa henne finns dock fortfarande. Undrar när det ska försvinna? Antagligen inte innan jag "kommit över" henne. Jag kämpar emot och det fungerar ok, ofta är jag på väg att slå numret men ångrar mig i sista stund. Så även nu.