dag tjugofem, del II

Jag har faktiskt fått lite gjort idag. Inte tillräckligt men iaf en bit på vägen. Nu såhär på dagarna så är det rätt lungt, jag har tillräckligt att göra för att kunna tänka på annat än X. Dock sticker det i hjärtat många gånger. Det är så otroligt mycket som påminner mig om henne och varje gång gör det lite ont. Undrar när sådana stick försvinner? Sticken som beror på att jag blir påmind om att jag blivit övergiven kommer nog vara längst. Eller tankarna på att det är något som saknas. Det är inte lätt att bara glömma bort allt.