dag tjugofyra, del III

Det var trevligt att åka lite utför, skönt som fan att röra på sig. Jag tror att jag ska börja träna mer, det kan säkert vara bra, om inte annat för att få bort ilska och frustration. Efter två timmar började jag dock bli trött och det märks direkt. Jag kan försvinna in i mina egna tankar och är inte alls motsåndskraftig mot ångest och sorg. Det var lagom att åka hem då och nu känns det bättre igen.

Nu blir det nog en kväll av slappande framför datorn eller tv:n. Det går bättre och bättre att vara ensam om kvällarna. De dåliga kvällarna är visserligen ungefär lika jobbiga som innan men de bli färre iallafall. Tror att jag ska kunna stå emot ikväll med.