dag tjugofyra, del I

Precis när jag vaknar så brukar det sticka till ordentligt i hjärtat. Jag har inte vant mig att vakna ensam än och direkt efter sömnen så kan jag glömma vad som har hänt. Jag saknar närheten väldigt mycket.

Det viktigaste är att inte låta sorgen ta över för mycket när den kommer, så här på morgonen är det enklare faktiskt. Jag mår helt ok nu och ska ta mig till skolan.