dag tjugosju, del II

Det är inte så kul idag. Jag mår dåligt, går runt och tänker en massa hela tiden. Jag vill så gärna vara med henne. Jag längtar efter henne så vansinnigt mycket och det skär i mig när jag tänker på vad som hänt. Jag försöker se det som en process som jag måste gå igenom för att må bra igen men det är svårt när det gör ont hela tiden. Jag är så trött på allt detta! Jag vill må bra igen, vara lycklig och trygg. När kommer det vara så igen? Just nu känns det som om det aldrig kommer gå över, att jag alltid kommer gå runt och känna att det är något som saknas. Att jag inte är hel. Hon betydde så oerhört mycket för mig. Vem ska fylla det tomrum som finns i mig?