dag tjugofem, del III

Det kostar att vara singel och vilja göra saker ganska ofta, det har jag märkt. Innan har jag kunnat vara hemma en vecka i sträck och bara vara med X, jag tyckte det var det bästa som fanns. Nu finns inte det längre och det märks. Jag är glad att mina kompisar finns kvar, jag kan ärligt säga att jag gett dem alldeles för lite tid innan. Det absolut bästa med hela den här händelsen (kanske det enda bra, så känns det nu iaf) är att jag fått bättre kontakt med mina kompisar. De gör livet lättare att leva.