dag tjugoåtta, del V

Kvällen blev bättre än dagen för kanske första gången sen det hände. Jag gick över ett tag till mina föräldrar och sedan gick jag hem till en kompis. Det gjorde att mitt humör blev bättre. Det är väldigt svårt att handskas med all sorg som kommer precis när den vill men det är definitivt bättre att vara med någon än att vara själv i de stunderna. Jag är så fruktansvärt trött på att må kass och den tröttheten gör att det är ännu svårare att hålla borta tankarna. När jag börjar tycka synd om mig själv går det nästan alltid utför. Men som sagt, nu är det bättre och det ska bli skönt att sova.