dag fyrtiotre, del III

Jag har fått en sån där trötthetsattack nu, från att ha varit pigg så försvann alla krafter på en minut. Kroppen behöver väl vila, jag ska gå och lägga mig snart. Det är märkligt när det händer men det är antagligen en reaktion på allt jag går igenom. Det är dock rätt skönt att vara trött för då slipper jag den där halvtimmen när jag försöker somna. Då är det lätt att tankarna tar egna vägar och hamnar på ställen där jag helst inte vill att de ska vara.

Jag har min sista mastodontdag i den andra staden imorrn, sen är det bara ett par lektioner till där kvar innan jag slipper att åka dit något mer. Det ska bli väldigt skönt, ska jag träffa X så vill jag att det ska vara för att vi bestämt det, inte för att jag råkar springa på henne i korridorerna.

dag fyrtiotre, del II

Dagarna går snabbare och snabbare. Förut var varje dag en galet lång kamp, det tog evigheter innan man tillslut fick vila när sömnen kom. Det är skönt att det inte är så längre, otroligt skönt. När det är sämre försöker jag tänka på hur mycket jag ändå läkt sedan det var som värst. Ibland fungerar det, ibland inte. Idag har jag varit upptagen med skola, sedan en fika. Jag har fikar bort löjligt mycket pengar sedan jag blev dumpad men det har varit värt varenda krona. Det är väldigt lugnande att bara sitta och prata och dricka kaffe.

dag fyrtiotre, del I

Vardag igen då. Trots att detta kommer bli en väldigt rolig vecka är det jobbigt att det är måndag igen. Helgen kommer som någon sorts avbrott i den vanlig vardagstristessen. En tristess som jag har svårt att klara av själv, utan X. Det är kanske det jag har svårast att vänja mig vid, att vara själv när inget händer. Det är då saknaden kommer som värst. Man förstår inte hur skönt det är att alltid få vara med någon man tycker om förrän man mister det. Då finns bara saknaden kvar, och känslan av övergivenhet.

Nu ska jag dock ta mig i kragen och få något gjort. Jag går till skolan för om jag sitter kvar här i rummet händer ingenting, det har jag lärt mig.