dag fjorton, del III

Det var inte bara tungt att packa upp, det var värre än jag trodde det skulle vara. Jag ville börja gråta precis hela tiden. Att packa upp alla de saker som vi har haft tillsammans så länge är en av de jobbigaste upplevelserna jag haft under dessa veckor. Jag hatar det. Jag känner mig fruktansvärt ensam och så jäkla ledsen. Hoppas den här dagen försvinner snabbt och att det börjar kännas ok igen. Sådana här kvällar sliter, att hela tiden ha den där värken inuti som inte vill försvinna. Att hela jävla tiden längta efter något jag inte kan få!

Jag hoppas att nu när jag har flyttat och sen när jag börjar vänja mig kommer börja "friskna till" snart.