dag arton, del I

I natt drömde jag om henne, ganska mycket och nära. Det var jobbigt att vakna. Jag låg kvar och saknade henne, sedan började jag bli arg. Jag låg och tänkte på vad jag skulle säga om jag ringde precis då. Det var inga glada grejer. Jag är arg för att hon inte sa något när hon började tvivla på oss. Man kan inte styra någons känslor men om hon sagt något kunde vi åtminstone jobbat på det innan det var försent. När vårat förhållande var som bäst levde jag konstant i sjunde himlen och jag saknar den känslan så mycket. Den kom ofta för mig under våra år, inte lika ofta för henne det sista året antar jag.

Jag kan inte sitta här inne och deppa, ska gå ut och äta en rejäl frukost. Sedan väntar en ny dag som jag ska klara av utan att må för kass. Det kommer nog gå bra!