dag sexton, del I

Sömn är faktiskt en välsingnelse dessa dagar. Det är vädigt styrkande att få vara borta från allt de där timmarna. Tyvärr ligger jag kvar och tänker lite länge på morgonen men jag börjar minska på den tiden. Idag har jag en riktig monsterdag i skolan, kommer inte hem förrän kl tio i kväll. Det känns inte så bra, jag borde varit förberedd för saker som jag inte har pallat fixa. Hoppas det ordnar sig. Jag ska vara i den andra staden, hennes stad. Hoppas jag inte träffar henne. Eller, ibland hoppas jag men det är när jag är nere i skiten. Då tror jag att det är bra men just nu vet jag att det inte vore bra, alls!